En felaktigt inställd strålkastare äventyrar både din egen säkerhet och säkerheten för andra trafikanter. Men hur justerar man egentligen ljuskäglans höjd på rätt sätt?
Varför behöver strålkastarna justeras?
Särskilt under årets mörka månader kör många med strålkastarna tända under stora delar av tiden. Till skillnad från varselljus är deras uppgift inte bara att göra bilen synlig, utan även att ge så bra sikt som möjligt utan att blända mötande trafik. Denna balans kan dock endast uppnås om strålkastarna är korrekt inställda. Om strålkastarna lyser för lågt försämras sikten, medan en för hög inställning riskerar att blända andra trafikanter.
Eftersom föraren ofta inte märker att strålkastarna är felinställda är detta en av de vanligaste orsakerna till anmärkningar vid fordonsbesiktningen – trots att justeringen i många fall är relativt enkel att utföra. Även den horisontella inställningen måste vara korrekt, vilket innebär att strålkastarna inte får lysa för långt åt vänster eller höger. Att ljuskäglan på högersidan är något högre hos de asymmetriska strålkastare som introducerades på 1950-talet är däremot avsiktligt. Det gör det lättare att se vägkanten och framför allt vägskyltar.
Är 10-metersmetoden fortfarande aktuell?
Än idag används en metod som kan uppfattas som något omodern för att kontrollera strålkastarinställningen. Fordonet placeras 10 meter från en vit vägg. Därefter kontrolleras den lutning som tillverkaren anger på strålkastaren, vanligtvis med hjälp av ett måttband eller en tumstock. En viss beräkning krävs dock.
Om märkningen exempelvis anger ”1,2 %” innebär det att ljuskäglan sjunker 1,2 meter på en sträcka av 100 meter. På 10 meters avstånd motsvarar detta 12 centimeter. Ljus-mörkergränsen på väggen ska alltså ligga 12 centimeter lägre än strålkastarens mittpunkt. Om värdet inte stämmer kan höjden justeras med hjälp av strålkastarens justerskruv.
Här framgår också metodens nackdel: det krävs en ljus, enfärgad vägg och ett helt plant underlag framför den. Om marken lutar, även marginellt, blir mätresultatet mindre tillförlitligt. För att minska platsbehovet använder verkstäder och besiktningsstationer särskilda strålkastarinställare. Dessa projicerar strålkastarnas ljusbild på en mätsträcka på ungefär 50 centimeter.
Xenonstrålkastare kräver automatisk nivåreglering
Sedan början av 1990-talet har fordon varit utrustade med system för reglering av strålkastarhöjden. När bilen lastas tungt förändras dess lutning, vilket innebär att ljuskäglan också måste justeras. För fordon med xenonstrålkastare är manuell justering varken praktisk eller möjlig. Därför krävs automatisk nivåreglering. Anledningen är enkel: om xenonstrålkastare är felinställda kan de blända mötande trafik betydligt mer än traditionella strålkastare.
Slutsats: Det går att justera strålkastarna själv
Sammanfattningsvis är korrekt inställda strålkastare en viktig säkerhetsfaktor. Om inställningen är felaktig riskerar du antingen att blända andra trafikanter eller att få sämre sikt än nödvändigt. Dessutom kan felinställda strålkastare leda till anmärkningar vid fordonsbesiktningen, och för vissa bilmodeller är detta en av de vanligaste orsakerna till att fordonet behöver efterkontrolleras.
I princip går det att justera strålkastarna själv, men metoden kräver relativt mycket utrymme. Om du har tillgång till en ljus vägg och ett plant underlag kan du dock utföra kontrollen på egen hand. Professionella verkstäder använder särskild utrustning för strålkastarinställning, men med tanke på att sådan utrustning kostar flera tusen kronor är den sällan ett ekonomiskt alternativ för privat bruk.
