Bromstrummor

Trumbromsen består av två halvcirkelformade bromsbackar. Ovanför backarna finns hjulbromscylindern som trycker isär bromsbackarna på båda sidor. Nertill vilar backarna mot en nock. Bromsbackarna hålls fast med säkerhetsstift, och det finns dessutom returfjädrar eller återdragande fjädrar. En av bromsbackarna har en spak för parkeringsbromsvajern. Ovanpå detta monteras bromstrumman.
Trumbromsar var en gång den standardiserade bromsanordningen. Men den tiden är förbi. Skivbromsar har alltmer ersatt trumbromsar, då de har betydande fördelar. Trumbromsar är inte underhållsfria och deras verkningsgrad är betydligt lägre. Endast tillverkningskostnaderna är lägre, vilket gör att denna broms idag främst används i lägre fordonsklasser som småbilar och kompaktbilar. Även för nyttofordon och bussar används trumbromsar alltmer sällan.

Generellt gäller samma regler som för en bromsskiva. Trumman måste bytas när slitgränsen är nådd. Slitgränsen fastställs av fordonstillverkaren och kan läsas i verkstadshandboken. Slitgränsen definieras genom den inre diametern. Trumman måste alltså demonteras och den inre diametern måste mätas med ett lämpligt mätverktyg.
Det finns dock också särskilda omständigheter som gör att en bromstrumma inte längre kan användas. Detta är till exempel fallet om bromstrumman har djupa repor. Inom nyttofordonsområdet kan sådana repor bearbetas inom vissa toleranser. Att bearbeta en bromstrumma förekommer även för trumbromsar på personbilar, men används sällan här - arbetsinsatsen är större och därmed dyrare än en ny bromstrumma.
Dessutom kan bromsbeläggen fastna. Då bromsar backarna kontinuerligt, vilket leder till att bromsen överhettas och kan börja glöda. Detta kan identifieras genom att bromstrumman har blivit blå på insidan och att bromsbackarna har blivit glasiga, det vill säga hårda. I sådana fall hjälper inte heller bearbetning, eftersom metallstrukturen i trumman har förändrats och därmed blivit porös och spröd. Bromstrummorna måste bytas ut.

På 1990-talet introducerades det låsningsfria bromssystemet, förkortat ABS. Idag är det standard i de flesta fordon. Funktionsprincipen är alltid densamma: en sensor sitter i en tandkrans. Tandkransen kan vara placerad på olika sätt. För trumbromsar kan den finnas i trumman. Det finns dock olika system av ABS-sensorer. Innan man köper bromstrummor måste man därför säkerställa om fordonet är utrustat med ABS eller inte. Vanligtvis är den inre diametern annorlunda (mindre för ABS).

Naturligtvis bör bromsbeläggen också bytas när bromstrummorna byts. Dessutom kan det finnas andra komponenter som bör bytas ut. Vissa trumbromsar är helt enkelt bultade på navet av stickaxeln. Hjulnavet sitter då på stickaxeln. Det finns dock även bromstrummor som hålls på plats av hjullagret. När en sådan bromstrumma byts ut bör också det tillhörande hjullagret bytas ut. Obs! Justeringen av dessa hjullager kräver fackkunskaper. Om lagret justeras felaktigt kan hjullagret bokstavligen förstöras. Dessutom måste lagerskålen smörjas ordentligt på insidan.

Den som någon gång har försökt öppna en trumbroms har kanske märkt att trumman inte går att ta av. För detta måste bromsbackarna först dras ihop. Mellan de två bromsbackarna finns en justerare. Detta är en gängstång med kugghjulsmekanik som alltid trycker isär backarna maximalt för att uppnå optimal bromseffekt.
Denna justerare måste skruvas tillbaka. För detta finns antingen en öppning på baksidan av bromsen, på ankarplåten, eller så måste skruvmejseln föras in framifrån genom trumman. Återjusteringen kräver också skicklighet och fackkunskaper, liksom den efterföljande justeringen av trumbromsen. Gängan kan ha vänstergänga på den ena sidan av fordonet och högergänga på den andra sidan.
När justeraren har skruvats tillbaka, slå tre till fyra gånger bestämt men försiktigt på framsidan av trumman med en hammare för att eventuellt lösa fastsittande bromsbackar. Nu kan trumman tas av. Men även här blir det snabbt uppenbart att fackkunskaper och erfarenhet är nödvändiga, varför dessa arbeten bör utföras uteslutande av en fackman.