Tändkablar

Bensinmotorer, alltså förbränningsmotorer som drivs med vanlig bensin och super, behöver en tändgnista. Denna genereras av tändstiftet. Den nödvändiga strömmen överförs från tändspolen via tändkablarna till tändstiftet.

Sedan 1990-talet har det skett betydande framsteg inom tändsystem. I äldre fordon från denna tid är de traditionella cylindriska tändspolarna och den mekaniska tändfördelaren fortfarande välkända för många. Detta system ersattes av helt elektroniska tändmoduler, och senare tillkom den hel-elektroniska semi-direkta tändningen samt dubbelgnisttändspolen. Den senare sitter vanligtvis under locket i cylinderhuvudet, direkt mellan tändledningarna. En tändspole försörjer alltid två tändstift.

Tidigare var tändkablar helt enkelt omgivna av en PVC-isolering. Men i dag genererar motorer betydligt högre temperaturer än tidigare (på grund av motorernas downsizing har turboladdare blivit oumbärliga, vilket leder till en effektivare och därmed varmare förbränning). Bland de första biltillverkarna som insåg detta för sent var de första modellerna från Mercedes som kom ut på marknaden på 1990-talet. Temperaturen i motorerna var redan då så hög att motorkablar med PVC-isolering bokstavligen smulade sönder och orsakade kortslutningar som förstörde styrdonen. Sedan mitten av 1990-talet använder exempelvis Mercedes silikonisoleringar. Dessa klarar temperaturer upp till 220 grader.

Moderna tändkablar har idag också en silikonisolering. Denna isolering måste också vara säker mot ännu högre strömstyrkor. Upp till 40 000 volt flödar genom moderna tändsystem, och tändkablarna måste därför vara genomslagssäkra. Än mer än tidigare gäller att man aldrig ska röra vid tändkablarna på en motor som är igång: det finns en akut livsfara! Själva tändledningarna består av olika material som koppar eller aluminium.

En första kontroll är en visuell inspektion av tändledningarna. Krossade kablar eller svullna isoleringar tyder på en skada. Likaså trasiga (smulade, spröda) kontakter. Den komplexa uppbyggnaden inuti tändledningarna (motstånd) gör en ytterligare visuell inspektion nästan omöjlig. Istället används en multimeter för att mäta motståndet. Motståndsmätningen är den avgörande mätningen.

Hur högt motståndet ska vara kan inte sägas generellt. Det beror på många faktorer. Framför allt de använda motstånden är avgörande. Dessutom definierar varje biltillverkare toleransområdet olika för varje motor. Motståndet ligger i kilo-ohm-området. För tändkablar med kopparkärna ligger toleransen mellan 1 och 6,5 kΩ.

Det finns också blind- och kolmotstånd. Motståndet mäts per meter och multipliceras med kabelns längd. En toleransvärde läggs också till. Med ett induktivt blindmotstånd ligger motståndet mellan 2,2 och 8 kΩ. Med kolmotstånd mellan 10 och 23 kΩ per meter tändledning.

Tändkablarnas längd har i grunden ingen påverkan. Strömmen tar i genomsnitt 3,3 nanosekunder per meter tändledning, vilket är försumbart. Vid motståndsmätning måste dock tändkabellängden beaktas.

Om de angivna värdena inte längre överensstämmer med biltillverkarens specifikationer enligt verkstadshandboken måste kabeln bytas ut snarast. Det finns dock andra svaga punkter, nämligen kontakterna vid pluggarna, som kan bli blöta och korrodera. När en tändkabel bör bytas beror mycket på körsträckan, yttre omständigheter och naturligtvis tidsperioden. I stadstrafik med många stopp och starter uppstår enorm värme runt tändkablarna, medan körsträckan är viktigare för dem som kör långa sträckor.

Tändkablar bör alltid bytas som en komplett uppsättning. Om en tändkabel visar tecken på fel är det oftast bara en fråga om kort tid innan nästa kabel också börjar krångla. Därför rekommenderas alltid att byta alla tändkablar samtidigt. Detta är också viktigt eftersom tändkablar annars kan ha olika kärnor (koppar, aluminium) eller olika motstånd.

Förutom tändkablarna bör även tändstiften och tändspolarna (t.ex. vid dubbelgnisttändspolar) bytas ut, alltså hela tändsystemet från anslutningen till motorkablaget.

Tidigare behövde de tekniska värdena för tändkablar och tändstift passa. Idag finns det märken på tändstift som har ett godkännande från biltillverkaren, eller inte. Även för tändkablar bör endast märkesprodukter användas, eftersom motormanagement i moderna fordon är lika komplext som känsligt.